Hjärnskakning - fortfarande en risk inom ridsporten

Säkerhetsmedvetandet blir allt större inom ridsporten. Det är bra! Mycket positivt har hänt; inte minst inom området “ridhjälmar”. Tekniken utvecklas ständigt och det är framför allt självklart att bära hjälmen i sadeln. Men fortfarande finns luckor i säkerheten – och fortfarande skadas ryttare varje vecka. 

Ridning kommer i och för sig alltid att innehålla ett visst mått av fara: Hästar är mycket stora djur och det är omöjligt att helt och hållet förutse vad som ska hända och hur de ska agera. Samma sak med skyddsutrustningen: det är omöjligt att förutse varje tänkbart olycksscenario och utveckla effektiva skydd mot just det. Men vi kan göra vårt bästa.

Vi vet idag hur de starka krafterna vid ett islag påverkar både hjälmen och hjärnan. Och vi vet hur vi kan bidra till högre säkerhet.

Det handlar om hjälmen—men också om när man bär den!

När bör man använda ridhjälm?

Det korta svaret: Alltid – så snart du har hästar omkring dig.

Alla aktiviteter som inkluderar nära kontakt med hästar är en riskfylld sysselsättning. Statistik visar tydligt att allt - från själva ridningen till hanteringen av hästarna - innebär en betydande olycksrisk. Att rida innebär den största risken, eftersom fallet från hästen kan vara högt och höga hastigheter kan vara inblandade. Dessa olyckor genererar följaktligen de största krafterna.

Men olyckor sker även i stallet, vid lastning, när man leder hästen eller när man sköter den. Vid dessa tillfällen är det dessutom vanligt att man saknar det annars så självklara och obligatoriska skyddet – ridhjälmen.

Det faktum att en godkänd ridhjälm nu ses som en naturlig och nödvändig del av utrustningen har lett till en faktisk minskning av både huvudskador och hjärnskakning hos ryttare. Men att använda ridhjälmen konsekvent i all närkontakt med hästar minskar även risken för skador i situationer där man inte förutsätter fara.

Hästar är helt enkelt så stora, starka och – i viss mån - oförutsägbara, att minsta miss i kommunikationen kan få allvarliga konsekvenser!

Ett snett islag resulterar i rotation – och skjuvning

En godkänd - testad och certifierad - ridhjälm måste kunna absorbera kraften av ett hårt slag mot dess utsida. Hjälmens skyddande kärna - ofta av EPS (expanderad polystyren)—absorberar och sprider kraften innan den når huvudet. Trots detta kan ryttaren drabbas av hjärnskakning. Hur?

Ja, dels kan smällen vara så hård att den överskrider hjälmens skyddsförmåga - dels kan islaget träffa snett och därmed generera rotationskrafter: det vill säga huvudet kastas i en ny riktning. Rotationskrafter är dock ett problem som många (godkända) hjälmar inte är byggda för att hantera.

Hjälmen dämpar kraften i det raka slaget, men huvudets snabba vridning, acceleration och inbromsning efter ett snett islag är något helt annat och väsensskilt..

Hjärnan vrids om

När energin i slaget mot hjälmen leder till ett plötsligt kast med huvudet skapas rörelseenergi: Skallen rör sig snabbare än hjärnvävnaden i en abrupt hastighetsökning, följd av en brutal hastighetsminskning. Och eftersom hjärnan består av mjuk vävnad, i flera lager, med olika densitet, kommer den inte att röra sig som en fast enhet inne i kraniet.

Istället utsätts hjärnan för skjuvning; en vridande deformering där olika skikt rör sig olika snabbt i förhållande till varandra.

När hjärnan vrids om på detta sätt kan viktiga strukturer slitas sönder. Människans inbyggda skydd mot effekterna av rotationskrafter - den vätska som omger hjärnan - räcker helt enkelt inte till för att bromsa in hjärnans rörelse tillräckligt snabbt eller tillräckligt mycket.

Mips säkerhetssystem: utvecklat för att dämpa rotationskrafter

Hjärnskakning är den kliniska diagnosen som ges till en funktionsstörning i hjärnan orsakad av ett trauma. Hjärnskakning kan uppstå genom flera olika mekanismer: dels genom raka slag, då kraften gör att hjärnan slår i skallbenet, både där slaget träffar och på motsatt sida, då hjärnan “studsar” tillbaka - dels genom rotationskrafter som orsakar skjuvning.

En av Mips grundare, neurokirurgen Hans von Holst, upptäckte att just skjuvningen orsakade mycket svåra skador även i de fall då patienten faktiskt burit hjälm.

Skjuvning leder till diffusa skador över hela hjärnan, avslitna nerver och blodkärl samt en kaskad av kemiska och metaboliska störningar i hjärnans celler.

En svensk uppfinning

Insikten om både allvaret och sambandet ledde till utvecklingen av ett säkerhetssystem särskilt framtaget för att kompensera för rotationskrafter.

Den nya uppfinningen utgjordes av ett skal som kunde röra sig i alla riktningar oberoende av hjälmen, och som därmed lät kraniet följa med något i rörelsen efter ett snett islag. Denna “elasticitet”, en rörelsemån på ca 10–15 mm, visade sig kunna absorbera en del av den våldsamma energi som annars skulle kunna resultera i skjuvning av hjärnan.

Mips säkerhetssystem fungerar genom att "imitera" cerebrospinalvätskans skyddande effekt och samtidigt förstärka den - genom att lägga till mekanismen som ett extra, lågfriktions-lager på utsidan av huvudet.

Back on Track och Mips – en framgångsrik berättelse om ökad säkerhet

Hjärnan - och dess skyddande vätskebuffert - har lättare att hantera raka slag som resulterar i tillfällig komprimering eller till och med till en rak kollision med kraniets insida. Vanliga ridhjälmar är också utformade för att absorbera just denna typ av krafter.

Rotation är dock en mycket vanlig mekanism vid fall och skjuvning är en central skademekanism vid hjärnskakning.

Back on Track, som första företag, inkluderade Mips säkerhetsystem i sina ridhjälmar så snart tekniken fanns tillgänglig. Detta innebar att säkerhetssystemet snabbt kunde kommersialiseras och spridas vidare – med stor positiv effekt på säkerhetsmedvetandet inom ridsporten, följt av förbättrad säkerhet även inom andra sporter.

Hjärntrappan

Svenska Ridsportsförbundet gör stora ansträngningar för att öka medvetenheten om hjärnskakning och hur man bör hantera dess efterverkningar som ryttare.

Det är av största vikt att hjärnan får vila, att man tar det lugnt och återhämtar sig i flera planerade steg, samt låter detta ta tid.

Margaretha Rödén, Svenska Ridsportförbundets förbundsläkare, har tagit fram en rehabiliteringstrappa i sex steg, som alla ryttare bör genomgå om de misstänker att de drabbats av hjärnskakning: Se Hjärntrappan här!

Det är viktigt att ta alla hjärnskakningar på allvar, även om de verkar mindre allvarliga och inte kräver att du söker omedelbar vård. Läs mer om Hjärntrappan och en pågående svensk studie om hjärnskakning.

Läs mer om hjärnskakning på 1177