Senskador hos hästar

Anledningen till dessa vanliga skademönster är den kraftiga belastning som senorna och gaffelbandet utsätts för – ofta nära gränsen för vad som är möjligt för biologiska vävnader att uthärda. Dessutom ligger strukturerna relativt oskyddade, i en del av benen som saknar muskler och annan buffrande mjukvävnad. 

Underbenens utsatthet är ett pris som hästen betalar för deras extrema specialisering och högpresterande funktion. Tack vare den smäckra konstruktionen och de långa, elastiska senorna kan hästen utveckla explosiv kraft i sin flykt - vilket i sin tur garanterat överlevnad och gjort hästen framgångsrik.  

Senapparaten – senor och ligament för svikt och stabilitet 

Hästens böjsenor (DDFT, den djupa digitala böjsenan, och SDFT, den ytliga digitala böjsenan) förenar styrka med elasticitet. De består av motståndskraftiga bindvävsfibrer som i sin tur byggs upp av proteinerna kollagen och elastin. Senorna löper mellan hästens kraftfulla muskler och skelettet i kotben, kronben eller hovben.   

Konstruktionen omgärdas av ligament - bindvävsstrukturer som stabiliserar och bibehåller skelettets konfiguration samt håller samman de komplicerade lederna.  

Gaffelbandet är ursprungligen varken det ena eller det andra. Istället är det en ombildad muskel som uppvisar högre elasticitet än en sena.  

Det är vanligen någon av dessa strukturer som är involverade när en häst drabbas av senskador.  

Att förebygga och upptäcka senskador  

Senskador är mycket vanliga hos hästar och kan dessutom vara svårläkta. Senapparaten kan skadas både av inre och yttre faktorer: Dels kan senorna överansträngas genom kraftig eller felaktig belastning - dels kan de utsättas för yttre våld, exempelvis vid islag eller smällar mot benen.  

Men senornas bindvävsceller är även temperaturkänsliga. När hästen arbetar lagrar de fjädrande senorna stora mängder rörelseenergi, vilket ökar deras inre temperatur - något som kan leda till skadlig överhettning.  

Skador på senorna är också den vanligaste orsaken till hälta hos hästar. Det bästa en hästägare kan göra är givetvis att förebygga dessa; ett arbete som måste fortgå under hästens hela livstid - med hjälp av balanserad träning, genomtänkt nutrition och ändamålsenliga skydd för de utsatta strukturerna.  

Lika viktigt är att visa hästens underben stor omsorg och kontinuerlig uppmärksamhet; att ofta känna igenom dem för att på ett tidigt stadium upptäcka avvikelser – exempelvis i form av svullnad eller värmeökning. Rådgör alltid med en veterinär om hästen verkar ha ont eller om en skada uppkommit. 

Även lätta symptom, om de inte upptäcks i tid, kan utvecklas till inflammationer och skador som i värsta fall kan kräva både långvarig vila och vård. 

Tidig upptäckt av även subtila senskador är avgörande eftersom: 

• Att fortsätta arbeta en häst med en senskada kan förvärra skadan och leda till en mer allvarlig och långvarig återhämtning. 

• Tidig intervention och lämplig hantering (vila, kontrollerad motion) kan förbättra prognosen för läkning. 

Upptäck senskador utan hälta: 

Att upptäcka senskador hos häst utan tydlig hälta kan vara utmanande eftersom hästar, särskilt de med stoiskt temperament eller lindriga skador, inte alltid visar markant hälta. Det finns dock flera subtila tecken som kan hjälpa till att identifiera dessa problem: 

• Mild eller intermittent hälta: Hästen kan visa en mycket liten förändring i gången, ett kortare steg, som snabbt försvinner med vila eller under uppvärmning. Detta kan lätt missas. 

• Värme: Palpera försiktigt senorna (särskilt de ytliga och djupa böjsenorna) och jämför temperaturen med samma område på det motsatta benet. Ökad värme indikerar inflammation. 

• Svullnad eller förtjockning: Känn längs senorna och leta efter subtila förstoringar, förtjockningar eller förändringar i den normala konturen. Detta kan vara lättare att upptäcka genom att jämföra båda benen. 

• Smärta vid palpation: Tryck försiktigt längs senornas längd. En häst med en senskada kan visa en reaktion, som att rycka till, flytta sig undan eller öka spänningen i benet. 

• Nedsatt prestation: En subtil minskning i prestationsförmåga, ovilja att utföra vissa rörelser eller förändringar i steglängd eller kadens kan indikera underliggande muskuloskeletal smärta, inklusive senskador. Detta kan vara mer märkbart för ryttaren. 

• Förändringar i hovens placering: I vissa fall av subtil senskada kan hästen något förändra hur den placerar sina hovar för att avlasta det påverkade området. 

• Ökad fyllnad eller utspändhet i senskidor: Inflammation inuti senskidan (den vätskefyllda struktur som omger vissa senor) kan orsaka en märkbar fyllnad eller gallor, även utan betydande hälta. 

 

Senskador med hälta:

Det är alltid viktigt att en veterinär undersöker en halt häst för att ställa en korrekt diagnos och fastställa orsaken till hältan. Självdiagnostisering kan leda till felaktig behandling och förlängd läkningstid. Om du misstänker en senskada är en veterinärundersökning, inklusive ultraljud, nödvändig för att identifiera och fastslå orsaken till hältan.  

En veterinär utför en detaljerad hältutredning, inklusive palpation av benen, observation av hästens rörelser i skritt, trav och ibland galopp, samt utför böjprov. Även om tydlig hälta inte föreligger kan subtila avvikelser upptäckas. 

Ultraljudsundersökning är standardmetoden för att diagnostisera mjukdelsskador som senskador. Ultraljud gör det möjligt för veterinären att visualisera senfibrerna, identifiera rupturer, inflammation och bedöma skadans omfattning.  

Det rekommenderas ofta att utföra en ultraljudsundersökning cirka en vecka efter en misstänkt skada, eftersom förändringarna i senan blir tydligare när inflammationen utvecklas. 

Sammanfattningsvis kan man veta att hälta beror på senskada om: 

• Hästen visar hälta som förvärras vid belastning av det aktuella benet. 

• Det finns kliniska tecken på inflammation (värme, svullnad, ömhet) som är specifikt lokaliserade till en eller flera senor. 

• Ultraljudsundersökningen bekräftar skada i senan. 

• Hältan förbättras eller försvinner när området runt senan bedövas med en nervblockad, samtidigt som andra potentiella smärtkällor utesluts. 

 

Vad gör man åt en akut senskada? 

Vid en konstaterad senskada hos häst är målet att minska inflammation, smärta, främja läkning och återställa senans funktion. Behandlingen och rehabiliteringen är en lång process som kräver tålamod och noggrannhet. Här är de viktigaste stegen och åtgärderna: 

Akut skede (de första 48-72 timmarna):

• Vila: Omedelbar och strikt boxvila är avgörande för att förhindra ytterligare skada. 

• Kyla: Kyl det skadade området med kallt vatten (10-15 minuter, 3-4 gånger per dag) eller kylbandage för att minska inflammation och svullnad. 

• Bandagering: Lägg på ett stödjande men inte för tight bandage för att minska svullnad och ge lätt stöd. 

• Veterinärkontakt: Kontakta alltid veterinär så snart som möjligt för en korrekt diagnos och behandlingsplan. 

• Smärtlindring och antiinflammatorisk medicin: Veterinären kan ordinera smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) för att minska smärta och inflammation. 

Den fortsatta behandlingen beror på skadans omfattning: 

• Fortsatt vila: Vila är fortsatt centralt under läkningsprocessen. 

• Kontrollerad rörelse: När den akuta inflammationen har lagt sig, kan veterinären gradvis introducera kontrollerad skrittmotion på hårt, jämnt underlag. Detta främjar blodcirkulationen och organiserad senläkning. 

• Medicinska behandlingar: I vissa fall kan veterinären rekommendera:  

• Injektioner i senan: PRP (Platelet Rich Plasma), stamceller eller hyaluronsyra kan injiceras i senan för att stimulera läkning. 

• Stötvågsbehandling: Kan användas för att stimulera blodflödet och läkningen. 

• Laserterapi: Vissa studier tyder på att laser kan ha en positiv effekt på senläkning. 

Rehabilitering är vanligtvis en långsam och gradvis process: 

• Ökad skrittmotion: Stegvis ökas tiden och distansen för skrittmotionen enligt veterinärens anvisningar. 

• Introduktion av trav: När senan har läkt tillräckligt, introduceras korta perioder av långsamt trav på rakt spår. 

• Gradvis ökning av belastning: Träningen ökas mycket långsamt och kontrollerat, med regelbundna veterinärkontroller och uppföljande ultraljudsundersökningar för att säkerställa att senan läker som den ska och inte överbelastas. 

• Återgång till arbete: Återgång till fullt arbete sker gradvis och kan ta allt från sex månader till över ett år, beroende på skadans omfattning. Återfall är vanligt om man går för fort fram. 

• Coreträning och stabiliserande övningar: Kan hjälpa till att förbättra hästens biomekanik och minska risken för nya skador. 

• Vattenträning: Kan vara ett skonsamt sätt att bygga upp styrka och kondition under rehabiliteringen. 

En framgångsrik återgång till fullt arbete efter en senskada kräver ett engagerat team bestående av hästägare, veterinär, hovslagare och eventuellt andra specialister som fysioterapeut eller equiterapeut.